French portraits painter, 1674-1735 French painter, active also in Spain. His father was the painter Antoine Ranc (1634-1716), under whom he must have trained. From 1697 he lived in Paris, where he continued his apprenticeship in Hyacinthe Rigaud's studio. After working for some years as Rigaud's assistant, he joined the Academie Royale de Peinture et de Sculpture in Paris in 1703 and reached the rank of academician as a portrait painter in 1707. As Rigaud's protege he worked for the French court, painting portraits of Louis XV (1718; Versailles, Cheteau) and almost certainly other members of the royal family as well as of the aristocracy. He also painted some allegorical and mythological works, such as Vertumnus and Pomona   Related Paintings of Jean Ranc :. | Portrait of Ferdinand of Bourbon | Francois Verdier | Retrato de Carlos III, nino | Portrait of Maria Ana Victoria de Borbon | Portrait of Maria Ana Victoria de Borbon |
Related Artists:
Aragon jose Rafael
b.c.1795 d. 1862
Jean Louis Voille
1744-1805 French Jean Louis Voille
ulrica fredrica pasch
Ulrika Fredrika Pasch, född 10 juli 1735 i Stockholm, död 2 april 1796, var en svensk konstnär. Hon var dotter till konstnären Lorens Pasch d.ä. och Anna Helena Beckamn, syster till konstnären Lorens Pasch d.y. och brorsdotter till konstnären Johan Pasch. Ulrika Pasch började måla 1756 men hade tidigt tillsammans med sin bror fått undervisning av fadern. Hon blev hushållerska åt en släkting, men målade på fritiden. Under en tioårsperiod försörjde hon sin pappa och syster som professionell porträttmålare i Stockholm innan hennes bror återvände från sina studier utomlands 1766, då de började arbeta tillsammans. Deras samarbete beskrivs som harmoniskt och de valdes båda in i konstakademien 1773. Hon var inte den första kvinnan som valdes in i akademin, men hon var den första kvinnliga yrkeskonstnären som blev vald. Hon ska ha målat detaljerna på broderns tavlor, som klädesdetaljer och liknande. Ulrika hade en framgångsrik karriär och målade ofta porträtt av kungafamiljen och hovet. Hon ansökte dock upprepade gånger förgäves för en pension. Systern Helena Lovisa (1744-96) hushållade åt sina syskon. Trots att det sägs att hon själv var en ödmjuk person som aldrig framhävde sitt arbete, så är hon en av få kända självförsörjande kvinnliga yrkeskonstnärer i Skandinavien före artonhundratalet.